Sverige har varit ett kungarike sedan urminnes tider. På 100-talet skrev Tacitus att Suionerna hade en kung, men ordningen för de tidigare kungarna av Sverige, före Erik den sextes (död 995), är bara känd genom det som finns inskrivet i de nordiska sagorna.
Ursprungligen hade den svenska kungen befogenheter begränsade till dem av krigschef, domare och präst i Uppsala tempel. Kungens makt stärktes genom införandet av kristendomen på 1000-talet, och under de följande århundradena ägde en process för att stärka kungens makt rum. Kungen valdes traditionellt inom en dynasti vid Mora sten. Folket kunde välja eller avsätta honom. Stenarna förstördes dock omkring 1515. Sverige blev en ärftlig monarki först 1544 när Riksdagen, genom Västerås arvförening, utsåg ättlingarna till Gustav I Vasa som tronarvingar.
Kungens befogenheter reglerades ursprungligen av vissa delar av en skriven kod, Konungabalk (Kungsbalk), från medeltiden fram till 1734, när en ny kod antogs som ersättning. Denna nya kod antogs efter en lång period av undersökningar ledda av kungliga kommissioner sedan Karl IX (slutet av 1500-talet början av 1600-talet).
Förordningarna från 1634 och en förändring av reglerna för arv reglerade monarkin fram till 1719 när en skriven konstitution, förordningarna från 1719, trädde i kraft. Denna konstitution ersattes ett år senare av förordningarna från 1720, vilka ytterligare begränsade kungens befogenheter. Denna lag ersattes sedan av förordningarna från 1772.
Efter sitt nederlag i Finska kriget var Sverige tvunget att den 17 september 1809 underteckna freden i Fredrikshamn, där man avträdde östra halvan av Sverige till Ryssland. Kung Gustav IV Adolf och hans ättlingar avsattes genom en statskupp utförd av svenska arméns officerare. Den före detta kungens barnlöse farbror valdes till kung och blev Karl XIII. Förordningarna från 1809 avslutade enväldet genom att dela den lagstiftande makten mellan Riksdagen och kungen och gav den verkställande makten till kungen som sitter i Statsrådet.
Den nuvarande Bernadotte-dynastin etablerades i september 1810 när Riksdagen, som samlades i Örebro, valde marskalken av Frankrike och prins av Pontecorvo, Jean Baptiste Bernadotte, som den legitima arvingen. Orsaken var att Karl XIII inte hade någon arvinge, och den tidigare utsedda arvingen 1810, Charles-Auguste, hade dött av en stroke.
Med införandet av parlamentarismen de facto år 1917 minskades kungens befogenheter i praktiken avsevärt. År 1975, med antagandet av de nya förordningarna, blev monarken de jure reducerad till en enkel ceremoniell roll utan politisk makt.
Carl XVI Gustaf är den nuvarande kungen av Sverige. Han föddes den 30 april 1946 i Stockholm, Sverige. Han är den äldste sonen till prinsessan Sibylla och prins Gustaf Adolf. Han besteg tronen den 15 september 1973, efter sin farfar kung Gustaf VI Adolfs död. Han gifte sig med Silvia Sommerlath 1976, och de har tre barn: kronprinsessan Victoria, prins Carl Philip och prinsessan Madeleine. Han är den fjortonde monarken från Bernadotte-dynastin som har regerat över Sverige sedan 1818. Kung Carl Gustaf, som varje år delar ut Nobels fredspris, är faktiskt den mest effektiva PR-företrädaren för alla monarkier. Han fungerar som ekonomisk ambassadör och marknadsför Sverige globalt: Saab, Volvo, Ikea... Det är vad svenskarna förväntar sig av honom.
